Här kommer ett bidrag från oss alla på Home Lab till er alla som behöver något stimulerande och samtidigt avkopplande under de stressiga juldagarna. Slå upp ett gott glas vin och se en spännande kvalitetsfilm.
Har du redan sett alla tio filmerna är du bara att gratulera; en cineast som gärna får fylla på med fler bra uppslag på denna lista. Har du bara sett några har du ett klart uttalat filmintresse och redan börjat göra resan bortom allfartsvägarnas magra filmhyllor. Har du inte sett en enda liten film på listan blir vi fullständigt gröna av avund. Du har ju allt framför dig!
Det här är inte ‘världens tio bästa filmer’. Inte alls. Utan snarare en personlig lista på spännande filmer som de flesta med stor sannolikhet har missat. Filmer som fortsätter att fascinera och som tål att ses om flera gånger. Här kommer listan i ingen särskild ordning alls. Ha så kul.
Charley Varrick (Don Siegel 1973)
Ett litet gäng frilansande ‘cropdusters’ (ung. insektsbekämpare) försörjer sig genom att råna småbanker på vischan i Mellanvästern. Men så på Western Fidelity Bank i Tres Cruces går det plötsligt oväntat bra. Alldeles på tok för bra… Walter Matthau gör en av sina bästa roller som den trötta och skarpt analytiska Charley Varrick. Don Siegel har regisserat med sedvanlig klarhet och lyckas hålla ihop alla trådar utan att för den skull bli övertydlig. Charley Varrick – The Last of The Independents – får mycket att tänka på med den osedvanligt obehagliga Molly i hälarna.

The Spanish Prisoner (David Mamet 1997)
En räknenisse och hopplös tråkmåns som heter Joe Ross har lyckats hitta en process att göra sitt företag rejält vinstbenäget, om man säger. Men den ‘japanska konkurrensen’ tänker göra allt för att stjäla Joes fantastiska process. Så företaget beger sig till den översköna karibiska ön ‘St. Estèphe’ för att presentera processen för några ägare och investorer på en enkel ö-konferens. Regissören David Mamet är en ‘twist-meister’ av rang. Stil och dialog är rätt skruvad. Det känns lite teater. Det andas svek. Vem kan man lita på? Steve Martin är lysande som den karismatiska Jimmy Dell. Och så den pigga Rebecca Pidgeon (ja, just det, sångerskan) som är ‘the new girl at the office’. Och vem bryr sig egentligen om en massa japanska turister? The Spanish Prisoner: It’s the oldest con in the book.

North by Nortwest (Alfred Hitchcock 1959)
Den här filmen är given samtidigt som chansen för att just du förmodligen har sett den är rätt stor. Så vad göra? Ta med den på listan såklart, för att de som lyckats missa den extremt välklädda reklammannen Roger Thornhills remarkabla äventyr ändå måste få en ärlig chans. Annat vore nästan brottsligt. Filmen är ett givet inslag för den som läser filmvetenskap. Här finns mycket att analysera. Absurda händelsekedjor som hänger samman med orubblig logik. Dessutom vill Home Lab slå ett slag för att se filmen utan undertexter. Det är trist att få textremsor mitt i Eva Marie Saints vackra ansikte just när dialogen är som mest intressant. Här finns solida underlag till säkert tjugo filmer till. Ska vi våga klämma till med att det här förmodligen är Hitchcocks bästa film? Förstklassiga insatser av Bernard Herrmann (som bl.a. också gjort den suggestiva musiken till ‘Taxi Driver’) och Saul Bass som gjort de coola förtexterna.

La femme infidèle · Mannen, hustrun, älskaren (Claude Chabrol 1969)
En sådan här lista haltar förstås betänkligt utan en Claude Chabrol-film som stöd. Vi valde ut den avmätt sobra ‘La femme infidèle’ från 1969. Den svala och sofistikerade Hélène är gift med den timide försäkringsmannen Charles. I hemmet råder ofta en sorts talande tystnad. Men mer så nu, än tidigare… Charles har börjat lägga märke till att Hélène verkar ovanligt frånvarande och så en dag hyr han en privatdetektiv som bekräftar hans misstankar. Hélène bedrar honom. Hon har en älskare. Filmen är lågmäld och stilfullt berättad om en otrohetsaffär och en kärleksfull make. Men det handlar om mer än så. Vi får se den beskedlige Charles vinna tillbaka sin kvinna på ett överraskande sätt. Inga stora gester, men bakom de svala fasaderna rinner dödlig nitroglycerin.

Blood Simple (Joel Coen 1983)
Blood Simple är bröderna Coens sensationella långsfilmsdebut (Se helst Director’s Cut från 2000.) Filmen är späckad med fantastisk dialog och lysande skådespelarinsatser. Bäst är kanske privaddetektiven spelad av den alltid superba M. Emmett Walsh. Hans kläder, Volkswagen och eviga tuggande hör till de saker man aldrig kan glömma. Missförstånden och den komplexa storyn är en njutning att se och se om. Vi har svårt att komma på en film med en bättre slutscen än Blood Simple. Vi som såg den när den kom (på en trött hyr-VHS) kände att Joel och Ethan Coen var här för att stanna. Vi fick rätt! Vad sägs om följande urval ur deras imponerande produktion? ‘Miller’s Crossing’, ‘Barton Fink’, ‘Fargo’, ‘The Big Lebowski’, ‘O Brother, Where Art Thou?’, ‘The Man Who Wasn’t There‘ och nu senast den flerfaldigt Orscarsbelönade ‘No Country For Old Men’. Vilka killar!

Three Days of the Condor (Sydney Pollack 1975)
Förmodligen den bästa politiska thriller som någonsin gjorts. Sydney Pollack i sitt esse med en stjärnuppsättning skådespelare till sitt förfogande. Robert Redford spelar en bokmal (kodnamn ‘Condor’) som är anställd av CIA för att läsa deckare (!) för intrigernas skull. Faye Dunaway är en känslig och ensam kvinna som mot sin vilja blir indragen i Condors försök att överleva. På bioaffischen står det: “His CIA code name is Condor. In the next seventy-two hours almost everyone he trusts will try to kill him”. Entré gör den iskallt artige Max von Sydow och hans gäng och inget blir sig likt. Se och njut. Dave Grusins tidstypiska filmfunk är bara den värt en resa i din iPod. En detalj bara: Cliff Robertson är utsökt som mellanman inom CIA, men som här går till historien som killen med filmvärldens härligaste hämtehår.

The 39 Steps (Alfred Hitchcock 1935)
1935 var säkert ett märkligt år i Europa. Hitler började återupprustningen och trotsade därmed Versaillesfördragets överenskommelser. Många kände nog på sig att saker och ting var mer fel än vad någon öppet ville erkänna. Dessutom rådde det förmodligen spionfeber. I denna oroliga tid skapar Alfred Hitchcock sin första internationella succé. Ett spiondrama som fullkomligt drunknar i mörka bilder. Nersläckta stadsmiljöer. Mystiska tåg. Ödsliga hedlandskap. Märkliga småstäder på det skotska höglandet. Obehagliga närbilder på människor som tittar rakt in i kameran. Och sist, men inte minst, en mystisk man som saknar ett lillfinger…. Lika spännande då som nu.

Don’t Look Now (Nicolas Roeg 1973)
Mästarregissören Nicolas Roegs parapsykologiska rysare är rälig redan från förtexterna. Donald Sutherland och Julie Christie gör sina livs roller i ett sorts clairvoyant Venedig där tiden tycks gå i parallella lager. Och vad du än gör, var beredd när figuren i den röda regnrocken skymtar förbi. Och lyssna noga på vad systrarna säger. De vet mer än vi. Filmen är fylld med obehagligheter sans filmeffekter. Vinter i Venedig blir sig aldrig mera riktigt likt.

Harry, un ami qui vous veut du bien · Harry, en vän som vill dig väl (Dominik Moll 2000)
Dominik Moll har gjort en spännande film om ett ungt par med barn som gör allt vad de kan för att stå ut med livets vardagspussel. Men det är inte lätt. Det är svettigt i bilen och barnen gnäller konstant. Mannens tråkiga föräldrar dominerar och till råga på allt finns det en ohängd bror som dyker upp och tar kraft. Och så håller de på att renovera ett evighetsprojekt i form av ett stort hus på landet… Det är inte långt till ett nervöst sammanbrott. Men så dyker Harry upp. En vän från skoltiden. Med ett vinnande leende. Som kan lösa varje problem. Men vem är denne Harry (som för övrigt spelas av den enastående spanske skådespelaren Sergi Lopez)? Är det någon som kommer ihåg honom? En dundersuccé i Frankrike som olyckligtvis gick rätt obemärkt förbi i Sverige.

Body Heat (Lawrence Kasdan 1981)
En tidig åttiotalsvariant på en klassisk film noir med erotiska undertoner. Kasdans regidebut är en pärla om man är svag för femme fatales, rappa dialoger och smarta intriger. Och vad kan egentligen gå fel med William Hurt som självuppfylld och kvinnojagande småstadsadvokat någonstans i Florida. Eller med en Kathleen Turner klädd i vitt i den heta floridanatten. Man förstår redan vad som kommer att hända, eller hur? Men det gör inte saken sämre. För precis när du tror att du förstått allt kommer ännu en överraskning.